Om Alko

Försäljning av alkoholdrycker sedan 1932

Från hembränning till förbudslag

1866
Rätten till hembränning upphör. Alkohol får framställas industriellt och ett stort antal brännerier bildas. Till en början säljs dryckerna i vanliga butiker men småningom införs ett antal begränsningar. Vid sekelskiftet finns det 1066 alkoholbutiker i landets städer

1914
När första världskriget bryter ut, förbjuder senaten distributionen av alkoholdrycker. Utskänkning tillåts endast i restauranger av första klass.

1919
Förbudslagen träder i kraft 1.6.1919. Lagen förbjuder framställmomg, transport, försäljning och lagerhållning av alkohol. Valtion Alkoholiliike - Statens Alkoholrörelse bildas för att förmedla alkohol för medicinska, tekniska och vetenskapliga ändamål.

1932
Riksdagen upphäver förbudslagen med rösterna 120-45 och fastställer den nya lagen om alkoholdrycker 9.2.1932. I den folkomröstning som har föregått upphävandet får motståndarna till förbudslagen drygt 70 procent av rösterna. Statsägda Oy Alkoholiliike Ab får ensamrätt på att importera, exportera, tillverka och sälja alkoholdrycker. De första butikerna öppnar 5.4.1932 kl. 10.00.

1931
År 1931 ordnades en rådgivande folkomröstning om förbudslagen. Utslaget visade att drygt 70 procent av medborgarna önskade att förbudslagen upphävdes.

En historisk tillbaka blick på det som är Alko idag

1932
Riksdahen upphäver förbudslagen med rösterna 120–45 och fastställer den nya lagen om alkoholdrycker 9.2.1932. Statsägda Oy Alkoholiliike Ab får ensamrätt att importera, exportera, framställa och sälja alkoholdrycker.

De första 48 butikerna öppnar 5.4.1932 kl. 10. Av butikerna lokariseras 47 till städer och en till Rovaniemi landskommun.

1939–1940
När vinter kriget bryter ut, begränsas försäljningen av alkoholdrycker på olika sätt. Landshövdingarna får rätt att tillfälligt eller helt förbjuda försäljning och utskänkning.

1942
Inköp av alkohol begränsas.

1943
Till följd av råvarubrist, smygförsäljning och oroligheter börjar butikerna i Helsingfors dela ut kort som ger kunden rätt att inhandla starka drycker i en viss butik. Systemet kallas kundkontroll och sprider sig småningom över hela landet. Nu uppkommer det kanske mest berömda övervakningsinstrumentet i finländsk alkoholpolitik, det s.k. "brännvinskortet".

1946
"Brännvinskortet" blir på riksdagens förslag ett redskap i den sociala kontrollen. Alla inköp antecknas på kortet.

1949
Vinerna undantas kundkontrollen.

På 1950-talet sker två stora förändringar: ett kassasystem införs och konsumtionen styrs mot svagare drycker.

Med Sweda-kassaapparaterna får försäljaren asvaret för hela försäljningen inklusive betalningen. Butikerna omprofilerar sig och flaskorna ställs upprätt i hyllor.

1952
Starkspriten undantas kundkontrollen och med de olympiska spelen introduceras longdrinkarna i sortimentet.

Olympiaåret har Alko 92 butiker, 974 butiksanställda, av vilka 215 har avdelats för kundkontroll. Omräknat till hundraprocentig alkohol uppgår konsumtionen till 1,41 liter per person.

1957
Den hundrade Alkobutiken etableras på Eriksgatan i Åbo 1.4.1957.

1958
Organisationen med ansvar för kundkontrollen upplöses men "brännvinskortet" kvarstår.

1959
En vinkampanj inleds med ambitionen att styra konsumtionen mot vin och komma ifrån berusande dryckesvanor. Vinpriserna sänks markant. Priserna på starkvin sänks också med några procent medan spritpriserna höjs med några procent. Butikerna inrättar vinhyllor samtidigt som man börjar dela ut information om vin och vindrickande. Kundtidningen Vinposten, dagens Etiketten, börjar utges 1965.

1962
I Gamla passagen i Helsingfors inrättas den första vindominerade självbetjäningsbutiken.

1968
Antalet butiker är uppe i 130 och antalet butiksanställda är 965. Omräknat till hundraprocentig alkohol är konsumtionen 2,88 liter per person.

1969
Den nya lagen om alkohol och mellanöl träder i kraft 1.1.1969. Alkoholbutiker får nu etableras på landsbygden. Den tidigare åldersgränsen på 21 år sänks till 18 år, dock så att den som fyllt 18 får köpa svaga alkoholdrycker och den som fyllt 20 år får köpa alla alkoholdrycker. Åldersgränserna kvarstår än i dag.

Mellanölet får nu säljas fritt i drygt 17 000 livsmedelsaffärer. Nya rstauranger som serverar mellanöl öppnar och år 1969 är antalet redan uppe i 2 716. Oy Alkoholiliike Ab byter namn till Oy Alko Ab.

1971
"Brännvinskortet" försvinner för gott. Den första butiken i anslutning till en stormarknad öppnas i Esbo.

1972
Vinkampenjen utvidgas och inriktas mera på konsumentupplysning. Information ges inte bara om viner, utan om alla alkoholdrycker och om sunda alkoholvanor. Samtidigt börjar man informera om alkoholens skadeverkningar och principerna dakom den aktuella alkoholpolitiken.

1977
Den växande alkoholkonsumtionen leder till en kraftig skärpning av alkoholklimatet. Bland annat överväger man att flytta tillbaka mellanölsförsäljningen till Alko. Alkoholreklam förbjuds. Alkobutikerna håller på prov lördagsstängt sommartid. Alkoputik nummer 200 öppnar sina dörrar i Rajamäki 17.1.1977.

1993
I december konstaterat regeringen och Europeiska kommissionen samstämmigt att ensamrätten till detaljhandelsförsäljningen kan kvarstå men att alla övriga delar av alkoholmonopolet avvecklas. Det förutsätter en ändring av både lagen om skatt på alkoholdrycker och alkohollagen.

1994
Finland ansluter sig till den europeiska ekonomiska sfären. Den nya lagen om skatt på alkoholdrycker träder i kraft 1.7.1994 och justeras 1.1.1995. Finland övergår från att beskatta alkoholdrycker på basis av deras värde till att beskatta dem utgående från alkoholhalt mätt i alkoholvolym.

1995
I början av 1995 ombildas Oy Alko Ab till en koncern med koncernbolagen Alko Ab, som får ensamrätt till detaljhandelsförsäljningen, Primalco Oy, med ansvar för framställning och export, samt Alko-Bolagen Ab, som dels fungerar som moderbolag i koncernen, dets står spm ägare till Alko och Primalco. Även restaurangbolaget blir ett dotterbolag till Alko-Bolagen Ab.

Oy Alko Ab har fortsatta ensamrätt till detaljhandeln med drycker som har en alkoholhalt på över 4,7 procent. Undantagna är finländska gårdsviner.

Myndighetsuppgifterna övergår från Alko till social- och hälsovårdsministeriets produkttillsynscentral.

Omställningarna år 1995 betingas av att Finland blir medlem i Europeiska gemenskapen.

1996
Finland och Europeiska gemenskapen avtalar om att Finland från början av år 2004 harmoniserar reglerna för införsel av alkohol med Eu-reglerna.

1998
Alko Ab lösgörs från koncernen Alko-Bolagen Ab.

1999
Alko Ab blir ett självständigt alkoholbolag inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde.Social- och hälsovårdsministeriet fungerar som tillsynsmyndighet.

2002
Alko fyller 70 år och har 299 butiker samt 140 ombud för beställningstjänsten.

2003
Alkos 300:e butik öppnar 22.1.2003 i Kuppis.

2004
Affärsmiljön ändras drastiskt. Från början av år 2004 gäller de gemensamma EU-reglerna för turistinförsel av alkohol även in Finland. Skatten på alkoholdrycker sänks 1.3.2004

I slutet av år 2004 har Alko 320 butiker: Fråpn början har Alko medverkat till det Nationella alkoholprogrammet för åren 2004–2007, som primärt har som mål att förebygga och reducera alkoholens skadeverkningar. Inom ramen för programmet samarbetar Alko med olika statliga förvaltningssektorer, kommunala organisationer och näringslivet.

2005
Sänkningen av alkoholskatten år 2004 har ändrat strukturen i alkoholförsäljningen och medför en drastisk ökning i försäljningen omräknat till hundraprocentig alkohol. Försäljningen ligger 13 procent över volymen före skatteomläggningen.

2007
Alko firade 75-årsjubileum 5.4.2007.