Kolumn

Fågelfrön och grönt te

Motionsfanatikerna är strikta och trista. De räknar noggrant kalorimängderna i allt de sätter i sig och bokför alla sina steg och hjärtslag. De är tråkiga asketer, som inte kan glädja sig över livet.

När andra styr sina steg mot en glad och festlig fredagskväll tillsammans med kompisarna, drar motionsfanatikerna träningskläderna på sig och försvinner ut i mörkret för att göra ett HIIT-pass.

På semestern cyklar motionsfanatikerna först ett par tusen kilometer och därefter simmar de runt sjön vid sommarstugan. De gör noggranna Excel-tabeller över sina styrketräningar och löpningspass och under arbetslunchen jämför de rätternas proteinmängder, fyller tallriken med sallad och fågelfrön och dricker sedan ett par liter grönt te.

Efter bastun dricker de en halv flaska alkoholfritt öl och på söndagskvällen belönar de sig med två bitar mörk choklad, om träningen gått bra.

Värst är det på mötena. Enbart motionsfanatikernas närvaro hindrar alla andra från att njuta av de färska wienerbröden. 

Jag medger – så här ser det troligtvis ut för utomstående.

Sanningen är dock en helt annan. Det enda motionsfanatikerna egentligen är ute efter är nämligen att maximera sitt välmående.

Motioneringen får musklerna att slappna av, den förbättrar blodcirkulationen
och ökar mängden av glädjehormoner i kroppen. Träningen ger en njutning, som
lockar idrottaren att göra mer. Det uppstår ett positivt beroende: konditionen förbättras, stressen minskar, livsrytmen blir lugnare och sömnen blir mer uppfriskande.

Sinnet får löpa fritt under motioneringen och arbetstankarna skjuts undan. Även kostvanorna förbättras. Aptiten blir bättre och intresset för hälsosam kost ökar nästan
i misstag, därför att den leder till bättre träningspass.

Samtidigt kan motionsfanatikerna njuta av livets små glädjeämnen utan dåligt samvete. Sötsaker kan de njuta av alltid då de finns tillgängliga, kalorier behöver de inte räkna, utom om de är rädda för att få för lite av dem, och ett glas vin eller champagne då och då är ingen fara: motionsfanatikerna brukar aldrig gå till överdrifter – med baksmälla kan man nämligen inte träna.

Motionsfanatikerna brukar inte heller bry sig om vad andra äter, även om det ibland kan tyckas så. De har inget behov av det, för troligen har de någon gång varit tvungna att själv fundera på sina matvanor.

Därför lönar det sig inte att vara alltför sträng mot motionsfanatiker – de förverkligar endast sin livsfilosofi: motion är härligt.

Baba Lybeck
journalist och programledare
Publicerad i Etiketten 2/2014