Kolumn

Gemensamma måltider

När barnen var små hade jag periodvis sena arbetsturer och min man var ofta på långa musikturnéer. Vårt liv var oregelbundet. Jag insåg att vi behövde fasta punkter i vår kaotiska vardag, för att korthuset inte skulle rasa.

Våra gemensamma måltider blev den viktigaste fasta punkten. Vi beslöt att låta måltiderna diktera rytmen i vår vardag, även när alla inte kunde närvara. Barnen kallades ofta hem från sina vänner och måltiden inleddes först när alla satt till bords och händerna var tvättade.

Vi utnyttjade alla möjligheter till fest. När min man återvände från en längre turné tillredde vi alltid en festmåltid. Vi åt ofta i sällskap med våra grannar. Barnen fick prova på bland annat fasangryta och räkor, vilket gjorde att de vande sig vid udda smaker. De gemensamma måltiderna lärde barnen gott bordsskick.

Traditionen att äta tillsammans härstammar från min barndom. Mina mor­föräldrar hade upplevt hungersnöden i revolutionens Sankt Petersburg och för dem var maten aldrig en självklarhet. Jag glömmer aldrig när morfar en gång tog min mormors hand mitt under en härlig middag och sade: ”Tänk att vi har mat!”. Mormor fick tårar i ögonen. För en tonåring van vid överflöd tedde sig det plötsliga känsloutfallet märkligt, men det lämnade ett evigt spår i minnet: Mat är något man skall visa aktning för.

På torsdagarna samlades grannarna och vi ofta hos en äldre dam från Karelen för att avnjuta traditionella maträtter. Utan dessa återkommande smak­resor skulle jag troligtvis aldrig ha fått veta hur klimpsoppa eller äkta fläsksås smakar.

Jag har med förundran iakttagit hur traditionen med gemensamma måltider har minskat. Enligt olika undersökningar äter familjerna i Finland mer sällan tillsammans än familjerna i de övriga OECD-länderna. Flera internationella undersökningar slår ett slag för gemensamma måltider: Barn som äter tillsammans med sina familjer får i allmänhet en hälsosam och  fiberrik kost med mycket frukt och grönsaker. Barnen lider sällan av övervikt eller ätstörningar. De gemensamma måltiderna förebygger depression, främjar ordförrådet och lär barnen att godkänna, uppskatta och bry sig om andra människor.

Nu när barnen är vuxna är jag mycket glad över att vi följde traditionen. Att äta tillsammans är en ritual som vi alltjämt håller fast vid. Traditionen gjorde och gör oss till en sammansvetsad familj. Våra båda barn är ivriga matlagare och vi kockar ofta olika läckerheter tillsammans. Det bästa är att barnen väntar på de gemensamma måltiderna lika mycket som vi föräldrar trots att de redan lever sina egna liv.

Baba Lybeck
journalist och programledare
Publicerad i Etiketten 3/2015