Vin har även stenarna intresse för

Det var ösregn den dagen.

Vi skulle precis stänga. Jag ställde de sista vinflaskorna i hyllan då en genomblöt man störtade in genom butiksdörren. Han var klädd i en lång skinnrock och hade tunga stövlar. Jag hade kunnat svära på att han skulle till festivalen. Jag hade rätt kom det fram.

Veckan därpå inleddes Volter Kilpi-litteraturveckan. Och som alltid erbjöds det också mycket annat än bara litteratur. Evenemanget lockade varje år folk till Gustafs, det är en stor händelse för en liten ort.

Mannen kom direkt till mig och lämnade vattenpölar efter sig. Hur kan jag vara till tjänst? frågade jag. Och då small det: ”Vinet skall smaka som om man slickade en sten med morgondagg på.” Mannen höll på att resa ett konstverk till festivalen och önskade hitta ett vin som publiken kunde njuta av samtidigt då de njöt av konstverket.

Och vad gjorde jag? Först höll jag på att tappa andan. Vow vilket fenomenalt och utmanande önskemål! Och så specifikt. Sedan började jag tänka över vad jag visste om stenar.

Aleksis Kivi. Den tredje stenen från solen. Familjen Flinta. sten slår sax. På rullande sten växer ingen mossa. Jag visste att det finns olika stenarter. Nordingrågranit var en specialitet för Gustafs. Sten är en blandning av mineraler dvs. också en karg sten kan vara rik inuti. Vi hade pratat om stenar under vinutbildning. Där fick jag lära mig att utforskning av mineralhalt kan väl jämföras med att slicka en sten som legat i havsvatten. Senast då blev jag överraskad. Så mycket visste jag om stenarna.

Jag erbjöd mannen ett torrt och mineralrikt Riesling. Han tog den med sig, betalade och sprang ut från butiken.

Veckan därpå kom mannen tillbaka till butiken och tackade för vinet, det tyckte han var riktigt ”hårt”. Och ett lokalt talesätt föll mig in: ”Gustafs steniga strand vinner över Söderns sand”. Jag visste att jag hade missat någonting om stenarna.



Laura, servicechef, Gustavs