Lydias spritdränkta barndom

Inget barn borde behöva lida på grund av alkohol. Detta budskap vill också den inhemska spelfirman Platonic Partnership som har producerat spelet Lydia som ifjol utkom i pc-version och som Alko nu gör tillgängligt också som mobilversion.

Lydia är en interaktiv berättelse, där en liten flicka bor i en alkoholistfamilj och lider av föräldrarnas drickande. Spelet fick vid fjolårets Finnish Game Awards priset Årets kreativa prestation och också priset Årets inhemska spel. Platonic Partnership belönades åter vid fjolårets GameXpo som årets finländska spelutvecklare.

Spelet har ett viktigt tema och väckte också uppmärksamhet hos Alko, eftersom spelet passar utmärkt till temat i Alkos program I sällskap av barn. Syftet med ansvarsprogrammet är att granska vuxnas alkoholvanor ur barns synvinkel och att få föräldrar att fundera på hur de använder alkohol i barns sällskap och på hurdana exempel de ger. 

Spelet har ursprungligen producerats på engelska och var avgiftsbelagt. Nu har det översatts till finska och Alko gör spelet tillgängligt gratis för alla finländare i iOS- och Android-appbutiker.

Spelet är i själva verket en liten digital novell, där spelaren ska styra Lydia vidare i berättelsen och välja hur Lydia reagerar på dialoger. Berättelsen framskrider oavsett Lydias val i en dålig riktning lika oundvikligt som en svår alkoholism. Spelet är huvudsakligen sorgligt, i bästa fall melankoliskt och som värst ångestfullt.

Lydias berättelse börjar med att hennes föräldrar ordnar en fest och lilla Lydia skickas in i sitt rum för att sova. Hon kan emellertid inte sova, för hon hålls vaken av den musik som spelas på hög volym i nedre våningen, de vuxnas röster och ett monster som gömmer sig någonstans i skuggorna. Under sin säng hittar hon en nalle och längst bak i sitt klädskåp en dörr till en annan tid och plats. Hon går genom dörren med nallen för att leta efter monstret.

Det är uppenbart att monstret inte är ett spöke som bor i klädskåpet, utan monstret är de rusmedel föräldrarna använder för mycket av och livet med dem. De vuxna som finns kring Lydia får henne att känna sig värdelös och att hon själv är skyldig till alla sina problem.

Berättelsen förgrenar sig i flera små kapitlen, där spelarna kan ta en titt också in i framtiden och i Lydias tonår, som inte alls verkar att bli mycket ljusare. 

Föräldrarna som har förvandlats till zombier och de vuxna gästerna som kastar upp i köket är naturligtvis exceptionellt långt drivna dåliga förebilder, men ger även måttliga alkoholförbrukare tankeställare.

Berättelsen får spelaren att fundera på hur skrämmande det kan vara för ett litet barn om föräldrarna som borde vara det mest trygghetsskapande som finns, förvandlas till något annat. Den ger också en påminnelse om hur överraskande mycket barn hör och förstår, också då man tror att de inte lyssnar.

Som pappa tycker jag att enbart tanken är hjärtskärande, att mina barn vore rädda för mig eller om jag skulle säga något dumt som får deras hjärtan att brista.

Visuellt är spelet ett konstverk. Varje ruta och bild är lika skickligt ritade som ett konstverk. Berättelsen är huvudsakligen svartvit och svartskiftande, men färgade element finns också för att framhäva genomtänkta detaljer.

Den hypnotiska musiken utgör en väsentlig del av stämningen och det lönar sig absolut att spela spelet med hörlurar på öronen. Det oljud som hörs till barnrummet från de vuxnas fest plågar också spelaren, och det är inte konstigt att Lydia flyr oljudet till en annan värld. Gestalterna i spelet talar inte egentligen, men bakom dialogen hörs gestalternas ordlösa ljud: barnsorl och en släpig rotvälska av berusade vuxna..

Berättelsen räcker i cirka 1,5 timmar, så spelet kan lätt spelas igenom på en kväll. Det krävs inga särskilda färdigheter för att spela spelet: berättelsen framskrider genom att spelaren klickar på rutan och de ljusa ringarna på dem. Ibland ber spelet att spelaren väljer med vilken känsla Lydia ska reagera på en dialog.

Jag tror inte att missbrukare av typ Lydias föräldrar hittar det här spelet, men om de hittar, får de förhoppningsvis se problemet ur ett barns synvinkel. Även för oss andra är det en bra påminnelse om att fundera på våra alkoholvanor och i synnerhet hur mycket alkohol det är förnuftigt att dricka i barns sällskap. Vissa väljer en helt alkoholfri linje, andra vill igen visa att alkohol kan avnjutas i måttliga mängder. Men alla torde vara överens om att fylleri och barn inte ska finnas under samma tak.

Och det är just detta som spelskaparna och Alko önskar. “Om ens en endaste spelare upplever sig förstå mer om alkoholism eller börjar fundera på sin egen alkoholkonsumtion, har vi uppnått vårt mål med spelet.”

Spelet Lydia kan laddas ner genom Apples Appstore eller Google Play Store

Om du vill ha mer information om rusmedel i barnfamiljer, se webbplatsen lasinenlapsuus.fi

Tommi Koivisto
Skribenten jobbar som spelutvecklare och driver blogger Isyyspakkaus.com 

senaste blogginlägg