Arbetstagarnas organisationsfrihet förverkligas inte alltid i praktiken

En viktig orsak kan vara att de arbetstagare som arbetar inom primärproduktionen i upphandlingskedjan har en låg eller nästan obefintlig utbildningsnivå. Analfabetism är inte heller sällsynt. Arbetstagarna har nödvändigtvis inte kunskap eller förmåga att bedöma faktorer som inverkar på deras hälsa eller säkerhet, och ännu mindre förmåga att kräva bättre arbetsförhållanden och -redskap. Utifrån dessa utgångspunkter får arbetstagarnas organisationsrätt och dess förverkligande i praktiken en viktig roll för att åstadkomma bestående förbättringar. Arbetstagarnas insikt om sina rättigheter och förmåga att diskutera om dem med arbetsgivaren tryggar att arbetstagarna får ett sådant bemötande som avses i lagen.

Enligt finsk lag innefattar arbetstagarnas föreningsfrihet att utan att på förhand fråga om tillstånd rätt att grunda en förening för att verkställa lovliga syften, att sammanträda och att utnyttja yttrandefriheten. I moderna stater i den västliga världen, såsom Finland, hör föreningsfriheten till medborgarens grundläggande rättigheter. Om förenings- och mötesfrihet har avtalats i flera internationella avtal om mänskliga rättigheter. Den finns också i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Arbetstagarnas föreningsfrihet ingår också i internationella Amfori BSCI:s etiska verksamhetsprinciper, som Alko har förbundit sig att både iaktta och främja.

Vid de inspektionsbesök, dvs. revisioner, som Alko utfört inom primärproduktionen har inte framkommit några fall, där arbetstagarnas organisationsrätt skulle ha begränsats. Verkligheten visar sig dock vara mycket annorlunda, då vi i februari i Stellenbosch i Sydafrika diskuterade med representanter för arbetstagarorganisationer som verkar inom vinproduktion och -branschen.

I Sydafrika utgör lagstiftningen en garanti för organisationsrätten, men i praktiken har man beklagligt ofta gjort det besvärligt för arbetstagarna att organisera sig. Det är svårt att betala medlemsavgifter med den lagstadgade minimilönen, arbetsgivarna låter inte organisationerna och arbetstagarna mötas i arbetsgivarens lokaler och det är förbjudet att diskutera arbetstagarnas rättigheter under arbetstid. De arbetstagare som anslutit sig till organisationer diskrimineras eller så blir de olagligt uppsagda.

Sini Heikkinen, huvudarbetarskyddsfullmäktig vid Alko, känner igen problemet. ”Arbetstagarna på Sydafrikas vingårdar är inte medvetna om sina rättigheter och inte heller om sina skyldigheter, därför är en omfattande ”awareness building” väsentlig för att förbättra arbetsförhållandena och -villkoren. I detta arbete är aktörer på gräsrotsnivå i nyckelställning”, säger Heikkinen. “Utmaningen är att för närvarande finns det många organisationer och de är mycket fragmenterade och därför svaga, det finns just ingen inbördes koordination.  Med tanke på utvecklingen av arbetstagarnas rättigheter utvecklas inte en fungerande och framgångsrik social dialog, eftersom det alltid behövs två parter för en jämlik diskussion, förklarar Heikkinen.

Alko har förbundit säg att främja etiska verksamhetsprinciper i sin upphandlingskedja och vi förutsätter det av alla våra samarbetsparter. Nu måste vi i Alko tillsammans med våra arbetstagarorganisationer på allvar fundera, hur vi med vår verksamhet kan bidra till att organisationsrätten verkställs och kunskapen utvecklas såväl på organisations- som arbetstagarplanet. Det är i vårt gemensamma intresse.

Marja Aho
Sustainability Manager