Hur är läget, Heikki Koski?

Heikki Koski var Alkos generaldirektör 1982-1994. Han spelade en central roll i utvecklingen av alkoholsystemet i Finland. Nu som pensionär kallar sig den tidigare generaldirektören en motionens apostel.

Heikki Koski läser flera böcker samtidigt, ibland hela tre stycken. Ofta är det översatt litteratur, senast Colson Whiteheads och Zadie Smiths nyaste.

”Parallellt med dem läste jag en bok av Meri Valkama och den var utmärkt. Jag försöker alltså också läsa inhemskt. Historia och biografier är likaså intressanta, som Antti Tuuris bok om Paavo Talvela. Det var just han som i början av 1930-talet, i egenskap av Alkos biträdande chef, skapade ett butiksnätverk enligt modell från Sverige”, berättar Heikki Koski.

Fyra decennier senare, när Heikki Koski blev direktör för Alkos detaljhandel 1975, hade företaget vuxit till en koncern. Utöver detaljhandelsmonopolet om­fattade den industri med fabriker, runt tio procent av landets hotell- och restaurang­näring samt myndighets­uppdrag och forskning. Jäst- och ättiks­tillverkningen i Rajamäki representerade expertis inom bioteknik.

Definitionen en stat i staten var inte nödvändigtvis långsökt. Eller som Heikki Koskis svenska kollega kallade bolaget: Alko Unlimited.

”Det sena 1970-talet var en tid av stagnation även hos Alko, det fanns inga förutsättningar för reformer. Finland led av mellanöls­baksmälla och vissa krävde att försäljningen av mellanöl skulle återgå till Alko. Det fanns en tydlig uppdelning i understödet för en strängare och för en friare linje. Jag sa att det var bäst för Alko att hålla låg profil och inte sticka ut hakan. Vi deltog i debatten, men jag var noga med att inte provocera”, minns Koski.

Alkos monopol på import och tillverkning avvecklades

När han blev generaldirektör 1982 befann sig Finland i en period av förändring. I mitten av decenniet kom självbetjäningsbutikerna, som inte bara gjorde kunderna nöjdare utan också personalens arbete mer intressant. Försäljningen utvecklades till kundservice. Konsumtionen blev mångsidigare och andelen svaga drycker växte.

En ännu större förändring var på kommande. Generaldirektören var klok nog att förbereda sig i tid.

”Runt mitten av 1980-talet stod det klart att den europeiska integrationen också skulle påverka Alko. Monopolen skulle bli en stor fråga. Jag bjöd in mina nordiska kollegor till Helsingfors 1989 och vi beslöt att vi skulle förbereda oss tillsammans och träffas vid behov. I början av 1990-talet beslöts det att Alkos monopol skulle avvecklas, förutom inom detaljhandeln. Den processen på väg mot ett EU-medlemskap lyckades, och jag kan säga att jag är stolt över det”, konstaterar Heikki Koski.

Rekryterades av självaste K.A. Fagerholm

Karriären inom bolaget hade börjat under det föregående decenniet. Den drygt trettioåriga Heikki Koski, då­varande stadsdirektör i Björneborg, fick 1975 ett erbjudande av den finländska socialpolitikens gudfader, Pekka Kuusi. Var han intresserad av att arbeta på Alko?

”Jag funderade och meddelade Kuusi att jag inte var redo att lämna Björneborg”, minns Koski.

Snart upprepades dock erbjudandet och den gången fanns en tidigare generaldirektör, en politikens tungviktare, på plats för att övertala Koski. Utan det mötet hade Koski kanske aldrig blivit Alkos general­direktör.

”I rummet satt K.-A. Fagerholm. Han frågade när jag var född. När jag svarade 1940, svor han till och konstaterade att redan då satt han ju med svårigheter i detta lands regering. Så vi övervägde det nya erbjudandet hemma och beslöt att tacka ja. Hela familjens situation, barnens skola och min frus möjligheter att hitta arbete, vägde tungt.”

Heikki Koski hade en fortsatt nära relation till Fagerholm. Den tidigare generaldirektören hade ett arbetsrum på Alko där han ofta satt och läste eller skrev på sina memoarer.

”Vi diskuterade mycket. När det hördes tre vassa ringningar på dörrsummern, visste jag att Fagerholm var i antågande. Det var också lätt att röra sig i hans fotspår i de nordiska länderna, han var så välkänd överallt”, berättar Koski och presenterar boken han skrivit: Vastuun vuosia – keskusteluja Fagerholmin kanssa.

Ett utbud som är svårt att överträffa

Förutom generaldirektör för Alko har Heikki Koski varit stadsdirektör, landshövding, minister, universitets­kansle, och verksam i ett flertal organisationer. Han följer dagens Alko rätt så noggrant.”

Jag har en tendens att inte riktigt kunna släppa mina gamla jobb. I och med att min avgång inte handlade om någon konflikt, är det lätt att hålla kontakten. Jag träffar folk från Alko på seniorsammankomster och jag är kund i butiken på Drumsö.”

I fråga om en eventuell försäljning av vin i livsmedelsbutiker har han en klar åsikt.

“Jag citerar de EU-­delegationer som jag visade våra butiker för i början av 90-talet: ingen annanstans än på Alko och Systembolaget finns det ett sortiment som om­fattar produktionen från alla vin­regioner i världen. Livsmedelsbutiker skulle förmodligen koncentrera sig på de mest populära märkena. Samtidigt skulle Alkos utbud och butiks­nätverk riskera att minskas. När det gäller viner måste vi också minnas den kulturella dimensionen, inte bara lättillgängligheten”, på­pekar Koski.

Pensionär som kallar sig motionens apostel

Som 81-åring har han redan många pensionärsår bakom sig. Aktiv är han fortfarande, han motionerar dagligen och kallar sig en motionens apostel. Han går ofta på teater och museer.

”Jag har inte bråttom någonstans, men tiden rusar så löjligt fort. Livet går sin gilla gång, bara man får ha hälsan i behåll.”

Från maj till början av hösten återgår livet så att säga till sin utgångspunkt. Hans morfars gamla garveri i Halikko, hans mors födelseplats, har renoverats till fritidsbostad. Det var från den trakten som Heikki, son till en jordbrukare, slog in på den lärda banan. Som den första i släkten.

Text Pekka Vänttinen, foto Essi Lyytikäinen 
Heikki Koski

Direktör för detaljhandeln 1975-1982, generaldirektör 1982-1994.

Annat:

Doktor i förvaltningsvetenskap 1970,

stadsdirektör i Björneborg 1970-1975,

inrikesminister 1975,

landshövding i Västra Finlands län 1997-2003,

kansler för Tammerfors universitet 1996-2004.

Dessutom:

Ordförande för Centralförbundet för Barnskydd 1977—1988,

ord­förande för Samfundet Finland-Ungern 1979—1988,

ord­förande för WWF Finlands förvaltningsråd 1985—1988.