Jyrki Katainen lagar mat på naturens villkor

EU-kommissionens viceordförande Jyrki Katainen, som är en sann naturvän och duktig amatörkock från Siilinjärvi, bjuder sina vänner i Bryssel på egenhändigt fälld lappländsk dalripa.

Vilken mat gillar du?

Jag tycker om all slags mat och jag fäster allt större uppmärksamhet vid livsmedlens kolspår och produktionsprocessens hållbarhet. Om jag måste välja faller valet nog på vilt som jag associerar till festliga och emotsedda stunder. Jag avlade jägarexamen som tolvåring, men redan tidigare deltog jag i jakt och tillagning av vilträtter tillsammans med min far.

Vad innebär jakten för dig?

Naturupplevelsen är det centrala elementet i all jakt. God jaktlycka och byte är ett slags bonus. Naturen är inget outtömligt skafferi – vi bör respektera och acceptera att den ger oss det den vill och kan. I mitt nuvarande hemland Belgien jagar jag bland annat kronhjort, hare och hönsfågel. När jag besöker Finland passar jag ofta på att jaga dalripa i Lappland. Jag tillreder gärna vild hönsfågel, men tyvärr är tillgången på sådan mycket begränsad. Om jaktlyckan står mig bi och jag lyckas fälla dalripor när jag är i Finland brukar jag ta med mig bytet till Bryssel och bjuda mina vänner på en riktig gomsmek­are. Rubinfärgat rödvin med kraftig smak sätter guldkant på viltmåltiden, men det viktigaste elementet är nog sällskapet.

Hurudan kock är du i hemköket?

Vi har långa rader av kokböcker som ger mig inspiration och uppslag gäll­ande bland annat tillredning och smaksättning, men jag följer sällan recepten till punkt och pricka. Jag tycker om att experimentera och improvisera i köket. För närvarande studerar jag nya tekniker gällande bland annat tillagning av sås, vilket inte är min starkaste sida. Jag vill gärna lyfta fram nya element och smaker. Min fru och jag funderar på att skaffa en sous vide-apparat.

Du har bott fyra år i Bryssel. Vad saknar du från Finland?

Belgien har ett stort utbud av högklassiga restauranger med fantastisk god och ofta okomplicerad mat. Det är ett sant nöje att på avstånd följa med den finländska restaurangkulturens positiva utveckling och krögarnas modiga och profilerande satsningar. Det jag saknar mest från Finland är den mångsidiga brödkulturen. När jag besöker Finland brukar jag handla råg-, havre- och kornbröd samt karelska piroger som jag tar med mig till Bryssel.


Text Selja Tiilikainen