Peltsis smakminnen från lägerelden

Elden sprakar och knastrar. Brasans guldgula lågor får även den rastlösaste av vandrare att falla i nirvana. Nyfångad lax som rensats och saltats steks sakta på spett. Mikko ”Peltsi” Peltola behöver inte köksmästarens specialitet eller vita borddukar för att få en perfekt middags­upplevelse.

”Enkelhet är hemligheten. Och ett ståtligt landskap. I bästa fall tror jag att jag har ätit fisk som fångats fem minuter tidigare”, säger Peltsi.

Helsingforspojken blev vildmarksvandrare

Jobbet har tagit Peltola på vandrings- och cykelresor runt om i Finland och Norden. Peltsi inledde sin karriär med ungdomsprogram i radio och tv i slutet av 1990-talet, men i mer än tio år har han profilerat sig framför allt som vildmarks­vandrare i serier och böcker om naturen.

Helsingforskillen blev bekant med skog och fiske redan som barn. Den skruttiga sommar­stugan i Vichtis saknade bekvämligheter som ­innetoa, men det fanns mycket att göra. Sommarlovet ägnades åt att kasta pil, meta och cykla i skogen.

”Då flög man inte till södern, utan vi åkte alltid ut till stugan. Jag reste utomlands första gången i tonåren när vårt hockeylag hade match i Sverige.”

Peltsi saknar fortfarande inte jordenruntresor. Han föredrar Lapska armen där han aldrig tröttnar på den karga, vackra vildmarken.

”Jag var senast på Haldefjäll på ­sensommaren för några år sedan. Vi vandrade 110 kilometer och övernattade i tält och ödestugor. Landskapet i Armen är som från en annan verklighet, så ena­­stående vackert.”

Men det går att uppleva naturens kraft också på närmare platser. Peltsi, som bor i Helsingfors med sin familj, har lagt märke till att redan i stadsskogen i Centralparken blir folk som förvandlade.

”På skogsstigarna börjar till och med främmande hälsa på varandra eller stannar för att prata en stund.”

Går hungrig hem från restaurangen

190 cm långa Mikko Peltola, som sportar flera gånger i veckan, erkänner att han alltid har varit en ständigt hungrig storätare. Han säger att han förstår män som går hem via grillen efter en fine dining-middag.

”När min fru och jag kommer från en restaurang är jag alltid hungrig. Visserligen har jag med åldern också insett att min aptit är större än det jag förbrukar. Jag har minskat på rött kött och mejeriprodukter, och ökat mängden grönsaker och frukter. Jag måste hålla koll på kolesterolet.”

Enkel mat på utflykten, vatten finns i fjällbäckarna

I det fria är enkelhet det viktigaste med maten anser Peltsi. Efter en lång vandring och när tältet är uppsatt smakar det gott med påssoppa som går att laga snabbt på stormkök.

”Flamlax är förstås gott, men tar tid och man kan inte heller alltid räkna med fiskelycka. Jag packar ofta mörtkonserver, torkad fisk och några rotfrukter i ryggsäcken. När potatis och morötter skärs i små bitar blir de mjuka snabbare.”

För vandringar på mer än tio dagar planerar Peltsi vanligtvis en mer detaljerad daglig meny för att hålla ryggsäckens vikt rimlig. På vintern när man drar en pulka finns det plats för mer grejer, och kaloribehovet är också större vid kallt väder.

Dricksvatten behöver man inte bära med sig. Det friska vattnet i bäckarna i norr duger att dricka som sådant, längre söderut brukar Peltola ibland koka sitt dricksvatten. Vandrings­morgnarna startar alltid med pannkaffe.

”Jag är säkert ett idealfall i hälsovårdarnas ögon, för jag skippar aldrig frukosten. Jag börjar dagen med gröt, som blir matigare med bär, saftsoppa, honung och nötter”, berättar Peltola.

Äventyret börjar ofta redan direkt utanför hemdörren. I höstas hoppade Peltsi på cykeln på gården vid sitt hem i Helsingfors och trampade till järnvägsstationen. Tåget tog äventyraren till Joensuu, därifrån resan fortsatte med buss ända till Ilomants. Väl framme cyklade han i hundra kilometer på de slingrande stigarna i Pogosta.

”En idealisk tur är en där man inte behöver egen bil.”

På familjeutflykter är det viktigast att vara tillsammans

Peltsi berättar att hela familjen ibland är med på utflykterna. Dottern och sonen tältade första gången med pappa när de var under skolåldern. Nu är Maisa 12 år och lillebror Osmo är tio.

”Hittills har båda hyfsat gärna följt med, men jag är mentalt förberedd på att situationen kan komma att ändras de närmaste åren. Då måste jag väl försöka använda milt tvång”, säger Peltsi med ett skratt.

Enligt Peltsi är det viktigaste med familjens utflykter i naturen att ta det lugnt och göra saker tillsammans, inte att vandra i tiotals kilometer.

”Ett bra alternativ kan också vara att barnen tar med sig en kompis och så åker vi till någon skog i närheten. Om ungarna inte kan hålla sig borta från sina mobiler, kan de till exempel spela in en video av utfärden med telefonen och editera den.”

Mikko Peltola har märkt att maten smakar bättre även hemma när barnen är med och handlar och måltiderna lagas tillsammans.

”Vi lagar helt vanlig mat hemma, alltför ofta av köttfärs, som tycks vara inkodat i barnens gener. Om jag försöker ersätta köttet i makaronilådan med något annat, märker barnen det direkt.”

Äventyr med nya jaktkompisen väntar

I frysen finns också bäver, älg och rådjur, för Peltsi har jaktlicens och många jägare bland sina vänner.

”Vilt blir bäst om det tillagas i gryta långsamt, på låg värme.”

I familjen finns också en ny, ung jaktkompis, treåriga curly-coated retrievern Pippi, som enligt Peltsi inte ännu är fullärd för friluftsliv.

”Jag tog en gång min tidigare hund med mig på Karhunkierros-leden i Kuusamo, men jag fick knappt en blund, för hunden kunde inte låta bli att vakta och morrade i ett åt renarna.”