Sari Lönn och hennes sju svamptorkar

Regnet gläder en ivrig svampplockare som Sari Lönn.

Akta dig för de vita. Det är svampplockare Sari Lönns viktigaste råd.

”Ofta är det rött som är farans färg i naturen, och alla känner ju till den röda flugsvampen. Men många giftiga svampar är vita, så det är bäst att köpa sina champinjoner i butiken”, säger Sari Lönn.

Se upp för giftiga svampar. Annars är svampplockning en ren fröjd från början till slut, man får njuta av naturens eviga kretslopp och näring och smaker som bara skogen kan bjuda på. Det kan få en rationell människa att bli helt frälst. Det var precis det som hände Lönn för ett tiotal år sedan.

”När jag hade sju svamptorkar hemma och hela köksgolvet fullt av glasburkar som behövdes för konservering, var det väl ett ganska tydligt tecken för vad som höll på att hända”, skrattar Lönn.

De flesta av oss kan bli melankoliska när vi tittar upp mot den gråa himlen en regnig dag. Sari Lönn blir däremot eld och lågor när det regnar. Då får hon ta korgen i hand, packa ner svampkniv och vägkost.
”Regnet är svamparnas själavatten”, säger hon.

Svampplockning är en del av någonting större

Svamp behöver vatten, sol och värme i lämpliga proportioner. För Lönn är svampplockning en del av något större. Det visar människan sin plats i naturen.

”Skogen ger vad den ger och man tar bara det man behöver.”

Lönn blev förälskad i den finska skogen redan som barn. Hon vandrade i naturen med sina föräldrar och fick lära sig om svamp, fåglar, växter och andra naturfenomen. Skogen blev en magisk plats för henne, och det är den fortfarande. Oberoende av om man hittar svamp eller inte, mår man bra av att vandra i skogen. 

Men oftast hittar hon svamp. Lönn är välbekant med bäckar, skägglav och granar.

”En svampplockare letar inte efter svamp, utan efter terräng där svamparna växer. Jag håller koll på terrängens form, olika träd och kammossa. Svampar växer i symbios med andra växter, och när man lär sig läsa naturen börjar man också hitta svamp.”

I södra Finland kan man plocka svamp större delen av året



På morgonen har Lönn skickat ett foto på en halv hink stenmurklor. I mitten av maj har murklorna börjat dyka upp på samma platser i Sjundeå skogar som tidigare år.

”I södra Finland kan man plocka svamp från mars ända till december. På våren ploppar stenmurklorna upp först av alla, kantarellerna kommer i juli–augusti, och efter regn kan karljohan­svampar växa upp på bara en dag. I september kommer trattkantarellerna.”

Man kommer långt i svamphobbyn bara genom att känna till några vanliga, goda ­mat­svampar, såsom kantarell, trattkantarell, karljohan, trumpet­svamp och taggsvamp, säger Lönn. Men som många andra hobbyer blir det ofta så att en svampentusiast börjar söka efter fler sorter. På en längre svampresa brukar Lönn först leta igenom ett välbekant område, varefter hon ger sig ut längre bort och undersöker ett nytt område i taget.

”Om jag känner mig osäker, plockar jag inte svampen. Till exempel föränderlig tofsskivling smakar utsökt, men det finns många giftsvampar som liknar den. Den finska skogen har så många trygga och läckra matsvampar att det inte lönar sig att testa dem man inte är helt säker på.”

Svamphobbyn fortsätter i köket

Den andra delen av svamphobbyn äger rum i köket. Lönn är känd bland sina vänner för sina läckra grytor och stuvningar, som räcker till många gäster. Måltidens höjdpunkt är ofta vilt som fällts själv, och svampstuvning eller svampsås blir pricken över i:et.

”Lök, grädde och smör. Alla maträtter blir bättre med de ingredienserna, och det gäller inte minst för svamp.”

I parets kök finns nästan alltid svamp. Viltnubben får en pikant smak då man smak­sätter snapsen med konserverad svamp. Ett roligt matlagningstrick är att smula in svart trumpetsvamp i bröddegen: svampens starka umami­aromer framhäver brödets smak.

”Svamp kan användas i alla delar av menyn. Rimskivling, till exempel, påminner om giftig vit flugsvamp när den är ung, men när man lär sig att känna igen den passar skivlingens mandelsmak alldeles utmärkt ihop med glass.”

Är skafferiet tomt lagar svampplockaren risotto

Varje kock därhemma har en liten reserv i skåpet på vilken det är möjligt att laga mat även om man knappt har något annat i skafferiet. Svampar fungerar utmärkt som en sådan reserv. Om Lönn har en skvätt vitt vin, ris och nästan vilken konserverad eller inlagd svamp som helst därhemma, sveper hon ihop en läcker risotto på nolltid. Utöver goda smaker är svamp också en källa till protein och vitaminerna B, C och D.

”Numera föredrar många att äta vegetariskt, och svamp är en jättebra del av en vegetarisk kost. Taggsvamp eller karljohansvamp kan grillas precis som en saftig biff – det är äkta närproducerad mat.”

Torkar för att ta vara på svamp, örter och bär

Det är helt nödvändigt att ha minst sex svamptorkar, men åtta skulle redan vara en överdrift. Därför står det sju svamptorkar på Lönns veranda.

“Visst är sju rätt många”, skrattar Lönn.

”Men ibland lånar jag ut dem till vänner och jag använder dem också för att torka örter från naturen, och till exempel björkblad, nässlor, bär och äpplen.”

Torkade svampar – perfekt att ta med på utflykten



Lönn plockar så mycket svamp att hon inte skulle hinna torka dem utan alla sina svamp­torkar. Torkad svamp håller i upp till tre år, medan fryst svamp håller i ett år. Torkade svampar är också lätta att använda i matlagningen. Svamp från tidigare år kan bli en jättegod skogslunch för ett stort svampplockarfölje.

”Torkad svamp väger knappt någonting i ryggsäcken, men när svampen möter en brasa, lite vatten och ris, förvandlas den till en läcker måltid.”

Det är så skogen fungerar när man är förtrogen med den.

Text Juho Paavola, foto Pia Inberg
Vem?
  • Försäljnings-, marknadsförings- och ledarskapskonsult inom IT-branschen, och svampentusiast.
  • Motto: ”Det lönar sig alltid att dra åt skogen!”

Läs om fler intressanta personer här