Eftermiddagsteet är kärnan i den brittiska tekulturen

Afternoon tea-traditionen föddes i början av 1840-talet i det viktorianska Storbritannien. På den tiden intog man i allmänhet endast två måltider per dag, nämligen en stadig frukost tidigt på morgonen och middag vid åttasnåret på kvällen. 

På grund av det långa intervallet mellan måltiderna lär hertiginnan av Bedford, Anna Russell, i smyg ha beställt en kanna te med tilltugg till sitt rum som eftermiddagsmellanmål. Så småningom började hon bjuda in sina väninnor till testunden, vilket fick traditionen att spridas i societeten. Med tiden blev eftermiddagsteet en bro mellan dagens måltider.  

Klockan fem-teet är eftermiddagste

I och med att drottning Victoria började delta i tebjudningarna blev ceremonierna omåttligt populära. Bjudningarna hölls i allmänhet mellan klockan fyra och sju. Gästerna som kunde uppgå till ett par hundra kom och gick enligt sina egna tidsscheman.

Begreppet klockan fem-te, som ibland används i Finland, finns inte i England – britterna talar endast om eftermiddagste.   

Sconesen kom på 1900-talet

Under drottning Victorias tid fick ritualerna och serveringen den form som vi i dag associerar med eftermiddagste. Dukningen var viktig. Teservisen med konstnärlig utsmyckning var tillverkad av vackert silver eller benporslin, borddukarna och tabletterna var överdådigt dekorerade och tilltuggen serverades från kakställningar i flera våningar. Eftermiddagsteet avnjöts i allmänhet i bekväma fåtöljer. 

Sconesen, som i dag är ett vanligt tilltugg till eftermiddagsteet, dök upp på teborden på 1900-talet. Så kallade ”fingers”, det vill säga brödbitar med gurkfyllning, bakelser, kakor och kex samt vispad grädde och sylt har alltid funnits på de engelska teborden. Själva teet har aldrig varit av någon särskild sort.

Arbetarklassens stadiga high tea

Arbetarklassen hade varken tid eller råd att unna sig egentligt eftermiddagste. Teet var dyrt och de eleganta serviserna var otillgängliga för vanliga knegare. I arbetarhemmen drack man så kallat ”high tea” efter arbetsdagens slut, ungefär klockan sex på eftermiddagen. Arbetarna klarade sig inte med några ”fingers” och därför utgjordes tilltuggen av stadig mat.

Senare utvecklade överklassen en egen form av high tea, som var en kombination av eftermiddagsteets ritualer och en stadig måltid. Om tjänstefolket var borta åt man kall mat. Begreppet high tea anses härstamma från att teet och tilltuggen intogs vid ett bord i motsats till eftermiddagsteet som avnjöts i låga fåtöljer och soffor.

I den enklaste och förmånligaste testundsvarianten, cream tea, ingår te, vispad grädde, sylt och tebröd.

Den brittiska tetraditionen lever och mår bra

I sin bok Tee teematka (ung. Gör en teresa) berättar Helena Petäistö att intresset för traditionella teceremonier ökade på 1980-talet trots att britternas tekonsumtion minskade. På 1980-talet ersatte flera tehus det bryggda teet med enklare påste. 

Fastän dagens människor inte har möjlighet att anslå sina eftermiddagar till teumgänge mår tetraditionen utmärkt. I dag firar man bland annat födelsedagar och semesterstart med eftermiddagste. Många högklassiga hotell och kaféer runt om i världen serverar eftermiddagste i olika tappningar.

Te och champagne

När det begav sig drack man inte alkoholhaltiga drycker vid eftermiddagsteet, men i dag serverar flera internationella hotellkedjor ett glas champagne eller en trendig alkoholfri cocktail vid testunden. Cocktailen är i allmänhet lätt och champagnebaserad.

I Finland kan man avnjuta eftermiddagste på bland annat restaurang Salutorget, Café Ekberg och Kämp Brasserie i Helsingfors, på Café Monarch i Åbo och i Moro Sky Bar i Tammerfors.

Källor: Tee teematka (Helena Petäistö, Tammi 2008)

www.afternoontea.co.uk

Text: Samppa Haapio, foto: Otavamedia