Chat
5-4-3-2-1-0
Alkos mångskiftande historia börjar 1932 när bolaget grundades.
Från slutet på hembränning till förbudslag
1866
Hembränning förbjöds. Alkohol fick dock framställas industriellt och ett stort antal brännerier bildades. Till en början såldes alkoholdrycker i vanliga butiker men småningom infördes ett antal begränsningar. Vid sekelskiftet fanns det totalt 1 066 alkoholbutiker i landets städer.
1914
När första världskriget bröt ut, förbjöd senaten distributionen av alkoholdrycker. Utskänkning tilläts endast på restauranger av första klass.
1919
Förbudslagen trädde i kraft den 1 juni 1919. Lagen förbjöd framställning, transport, försäljning och lagring av alkohol. Statsägda Valtion Alkoholiliike – Statens Alkoholrörelse grundades för att förmedla alkohol för medicinska, tekniska och vetenskapliga ändamål.
1931
År 1931 genomfördes en rådgivande folkomröstning om förbudslagen. Den visade att drygt 70 procent av medborgarna önskade att förbudslagen skulle upphävas.
Från Alkos grundande till idag
1932
Riksdagen upphävde förbudslagen med rösterna 120-45 och den nya lagen om alkoholdrycker fastställdes den 9 februari 1932. Statsägda Oy Alkoholiliike Ab fick ensamrätt att importera, exportera, framställa och sälja alkoholdrycker.
Alko inledde sin verksamhet den 5 april 1932 klockan 10. Det är ursprunget till den välkända sifferserien 5-4-3-2-1-0. Inrättandet av Alko hade föregåtts av en rådgivande folkomröstning.
De första 48 butikerna öppnades den 5 april 1932 klockan 10.00, av dessa låg 47 i städer och en i Rovaniemi landskommun.
Den första prislistan omfattade 164 produkter.
1939–1940
När vinterkriget bröt ut begränsades försäljningen av alkoholprodukter genom olika åtgärder. Bland annat kunde landshövdingarna förbjuda försäljning och utskänkning tillfälligt eller helt och hållet.
1942
Inköp av alkoholdrycker begränsades.
1943
Till följd av råvarubrist, olaglig försäljning och de oroliga tiderna började man i Helsingfors i september 1943 dela ut butiksbevis, en motbok som gav kunden rätt att köpa starka drycker i en viss butik. Systemet kallades kundkontroll och spred sig småningom över hela landet. Det kanske mest berömda övervakningsinstrumentet i finländsk alkoholpolitik, ”spritkortet”, hade införts.
1946
”Spritkortet” blev på riksdagens förslag ett instrument för social kontroll. Alla inköp antecknades på kortet. En kundkontrollorganisation inrättades inom Alko.
1949
Svaga viner undantogs kundkontrollen.
På 1950-talet skedde två stora förändringar: ett kassasystem infördes och konsumtionen styrdes mot svagare drycker.
I och med att Sweda-kassaapparaterna togs i bruk fick försäljaren ansvaret för hela försäljningen inklusive betalningen. Butikernas inredning ändrades och flaskorna ställdes upprätt i hyllor.
1952
Starkspriten undantogs kundkontrollen 1952. Med de olympiska spelen 1952 introducerades longdrinkar i sortimentet.
Det året hade Alko 92 butiker, de butiksanställda uppgick till 974, av vilka 215 hade avdelats för kundkontroll. Omräknat till hundraprocentig alkohol uppgick konsumtionen till 1,41 liter per person.
Under olympiaåret utökades Alkos sortiment enormt. Vinutbudet dominerades av europeiska produkter. Vårprislistan innehöll totalt 515 produkter.
1957
Den hundrade Alkobutiken öppnades vid Eriksgatan i Åbo den 1 april 1957.
1958
Kundkontrollorganisationen som bildades på 1940-talet upplöstes, men butiksbeviset, ”spritkortet” kvarstod.
1959
En vinkampanj inleddes med målet att styra konsumtionen mot svaga drycker och minska på drickandet i berusningssyfte. Priset på svaga viner sänktes markant och även priset på starkviner gick ner med några procent. Spritpriserna däremot höjdes med några procent. Sloganen som användes var ”Hellre vin än sprit”. Butikerna inrättade vinhyllor och delade ut broschyrer om vin och vinkultur. Alkos kundtidning Vinposten, dagens Etiketten, började utges 1965.
1962
I Gamla passagen vid Norra esplanaden i Helsingfors öppnades den första självbetjäningsbutiken som bara sålde viner.
1968
Alko hade 130 butiker och 965 butiksanställda. Omräknat till hundraprocentig alkohol var konsumtionen 2,88 liter per person.
1969
Den nya lagen om alkohol och mellanöl trädde i kraft den 1 januari 1969. Alkoholbutiker fick därefter etableras på landsbygden. Den tidigare åldersgränsen på 21 år ändrades så att den som fyllt 18 år fick köpa svaga alkoholdrycker och den som fyllt 20 år fick köpa alla alkoholdrycker. Samma åldersgränser gäller än idag.
Mellanöl fick nu säljas fritt i drygt 17 000 livsmedelsaffärer. Nya restauranger som serverade mellanöl öppnade och i slutet av 1969 var antalet uppe i 2 716. Oy Alkoholiliike Ab bytte namn till Oy Alko Ab.
1971
”Spritkortet” försvann för gott. Den 29 november 1971 öppnades den första självbetjäningsbutiken med alla dryckesgrupper i sitt sortiment i Maximarkets fastighet i Esbo.
1972
Vinkampanjen utvidgades och inriktades mera på konsumentupplysning. Information gavs inte bara om viner, utan om alla alkoholdrycker och om sunda alkoholvanor. Samtidigt började man informera om alkoholens skadeverkningar och principerna för alkoholpolitiken.
1977
Den växande alkoholkonsumtionen ledde till en kraftig skärpning av alkoholklimatet. Bland annat föreslogs det att mellanölsförsäljningen borde flytta tillbaka till Alko. Alkoholreklam förbjöds. Alkobutikerna höll på prov lördagsstängt sommartid.
Alkos butik nummer 200 öppnades den 17 januari 1977 i Rajamäki.
1993
I december godkände Finlands regering EU:s åsikt att ensamrätten till detaljförsäljning, som grundar sig på social- och hälsovårdspolitiska aspekter, kunde kvarstå men att alla övriga delar av alkoholmonopolet skulle avvecklas. Det förutsatte en ändring av både lagen om skatt på alkoholdrycker och alkohollagen.
1994
Finland anslöt sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den nya lagen om skatt på alkoholdrycker trädde i kraft den 1 juli 1994 och justerades den 1 januari 1995. Enligt den nya lagen övergick Finland från att beskatta alkoholdrycker utifrån värde till beskattning utgående från alkoholhalt och alkoholvolym.
1995
I början av 1995 bildades en koncern bestående av koncernbolagen Alko Ab med ensamrätt till detaljförsäljningen, Primalco Ab för framställning och export, samt Alko-Bolagen Ab, som dels fungerade som moderbolag i koncernen, dels stod som ägare till Alko och Primalco. Även restaurangbolaget blev ett dotterbolag till Alko-Bolagen Ab.
Alko Ab hade fortsatt ensamrätt till detaljförsäljning av drycker med en alkoholhalt på över 4,7 volymprocent, med undantag för finländska gårdsviner.
Alkos myndighetsuppgift, det vill säga ställning som myndighet som administrerade alkoholnäringen, upphörde 1995. Myndighetsuppgifterna övergick till social- och hälsovårdens produkttillsynscentral.
Omställningarna som trädde i kraft 1995 berodde på att Finland blev EES-medlem i början av 1994.
1996
Finland och Europeiska gemenskapen avtalade om att Finland fram till början av år 2004 harmoniserar reglerna för införsel av alkohol med EU-reglerna.
1998
Alko Ab lösgörs från koncernen Alko-Bolagen Ab.
Alkos sista butik med försäljning över disk, i Kronohagen i Helsingfors, byggdes om till självbetjäningsbutik.
1999
Alko Ab blev ett självständigt bolag för detaljförsäljning av alkoholdrycker. Bolaget ägs av staten och det underlyder social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde och tillsyn.
Alko Ab är en specialaffärskedja för alkoholdrycker. Alko framställer inte produkterna som säljs, utan köper dem av inhemska och utländska leverantörer.
2002
Alko Ab fyllde 70 år. Bolaget hade 299 butiker och 140 ombud för sin beställningstjänst.
2003
Alkos 300:e butik öppnades den 22 januari 2003 i Kuppis i Åbo.
2004
Affärsmiljön för alkoholförsäljning ändrades. Från början av 2004 trädde de gemensamma EU-reglerna för turistinförsel av alkohol i kraft även i Finland. Skatten på alkoholdrycker sänktes i Finland den 1 mars 2004.
I slutet av 2004 hade Alko 320 butiker. Alko medverkade från starten i det Nationella alkoholprogrammet 2004–2007, som primärt hade som mål att förebygga och reducera alkoholens skadeverkningar. I programmet deltog olika statliga förvaltningsområden, kommunala organisationer och näringslivet.
2005
Sänkningen av alkoholskatten år 2004 ändrade strukturen i alkoholförsäljningen och medförde en drastisk ökning i försäljningen omräknat till hundraprocentig alkohol. Försäljningen var 13 procent högre än volymen före skatteomläggningen.
2007
Alko firade 75-årsjubileum den 5 april 2007.
2008–2009
Alkoholskatterna höjdes.
Ansvarsprogrammet I sällskap av barn startades 2009.
2010
Alkos styrelse beslöt överföra Alkos pensionsförsäkringar från den egna pensionsfonden till att förvaltas av försäkringsbolag. I slutet av året hade Alko 343 butiker och 116 ombud för sin beställningstjänst.
2011
Vid utgången av 2011 fanns det 348 Alkobutiker. Det etablerades 5 nya butiker och 21 butiker flyttades till en ny affärsplats. Butiksnätverket kompletterades av 110 ombud för beställningstjänsten.
2012
Alko fyllde 80 år den 5 april 2012.
2013
Hille Korhonen blev Alkos VD.
2016
Alkos webbutik öppnade.
2017
Alko förnyat sitt butikskoncept. Leena Laitinen blev Alkos VD.
2018
Alko uppdaterade sin strategi. Den nya strategin tar Alkos ansvar och kundupplevelse i en ännu mer ambitiös riktning.
2019
Alko lanserade en egen mobilapp. I slutet av året hade Alko 361 butiker och 99 ombud för sin beställningstjänst.
2020
Alko introducerade webbtjänsten Alkotoive, som gör det möjligt för kunder att komma med önskemål om produkter för närbutiken att ta in i sitt sortiment.
2021
Alko placerade sig – för det 13:e året i rad – på första plats i kategorin kundupplevelse i undersökningen Asiakkuusindeksi 2021.
2022
Alko fyller 90 år. De första Alkobutikerna öppnades den 5 april 1932 klockan 10.
