Chat
Finland fyller 100 år: Gemensamma måltider under jubileumsåret
Tillsammans är ett viktigt tema även inom mat- och dryckeskulturen när Finland firar sitt 100-årsjubileum i år. Syftet med projektet Vi äter tillsammans, som pågår hela året, är att uppmuntra finländarna till angenäm samvaro kring matbordet, talkogrillen, kaffepannan, skumpaflaskan...
Undersökningar har visat att finländarna äter tillsammans mer sällan än invånarna i något annat OECD-land. Blott varannan familj sitter tillsammans vid matbordet dagligen eller nästan dagligen och på arbetsplatserna låter var fjärde bli att äta lunch i sällskap med arbetskamraterna. Trots detta vill majoriteten av enkätdeltagarna inta sina måltider tillsammans med vänner eller familjen. Vi uppskattar och saknar gemensamma måltider men vi kommer inte till skott. Varför?
”Finländarna äter alltför sällan tillsammans. Som den vanligaste orsaken till detta uppges jäkt och brådska. Man kan med fog fråga sig varför allt annat är viktigare än måltiderna. Vi har nog alla hört en arbetskamrat beklaga sig över att han eller hon inte har hunnit äta något under hela dagen”, säger projektchef Seija Kurunmäki från ELO och fortsätter:
”Vi är ett folk som relativt nyligen har rest sig ur fattigdomen och, med undantag för de senaste decennierna, har våra liv präglats av knapphet. Vi har helt enkelt inte hunnit utveckla en gastronomisk kultur. Finländarna kan nog betraktas som förnuftsätare.”
Johanna Mäkelä, som är professor i matkultur vid Helsingfors universitet, ser en viss konflikt mellan värden och handlande.
”Å ena sidan anser vi att måltiderna är ypperliga tillfällen till samvaro och samverkan, å andra sidan sitter vi, enligt flera etnologiska studier, tysta vid måltiderna för att visa maten respekt. Finländarna har aldrig haft en kultur som främjar timslånga glättiga måltider – vi sätter oss till bords, äter och avslutar måltiden. Man kan säga att vi har en luthersk inställning till ätandet”, säger hon.
Visit och gäster
Det minskade antalet gemensamma måltider sammanhänger dels med upplösningen av olika grupper och kollektiv till följd av bland annat utflyttningen från landsbygden, dels med dagens individualistiska syn. Statistikcentralens tidsanvändningsstudier visar att finländarna anslår allt mindre tid till umgänge utanför familjen. De flesta av oss avlägger visit eller bjuder hem gäster endast några gånger per år. Vanliga tidpunkter är jul och midsommar.
”Sedan början av 2000-talet har de individuella kostvalen blivit allt vanligare och under de senaste åren har nya gemensamma matrelaterade evenemang så som Restaurangdagen och Middag underbar himmel dykt upp”, säger Johanna Mäkelä.
”Den förr så starka kaffekulturen har försvagats under senare tid och inte ersatts av andra umgängesformer. Vi behöver nya former av kollektiv och samvaro”, säger Seija Kurunmäki.
Johanna Mäkelä påpekar att våra minnen ofta präglas av nostalgi.
”Man bör tänka på att idealbilden av en gemensam måltid inte nödvändigtvis stämmer överens med vad som är bra och önskvärt. Man föreställer sig ofta att det var bättre förr, men man glömmer exempelvis att värdinnans eller moderns roll i allmänhet var att laga mat och servera. Ofta fick hon inte ens sitta vid samma bord som de övriga”, säger hon.
Sänk tröskeln för besök
Under temaåret Vi äter tillsammans är målsättningen att sänka tröskeln för besök och gemensamma måltider. Många sätter ribban alltför högt: När man har bjudit in människor stressar och jäktar man halvt ihjäl sig eftersom man inbillar sig att allt måste vara perfekt vid måltiden. Överraskningsbesök upplevs ofta som en mardröm och om man har blivit inbjuden till någon annan än sina egna föräldrar eller barn undrar man redan före festen när man bör bjuda igen.
”Allt behöver inte vara perfekt och serveringen kan vara opretentiös. I stället för att lägga överbliven mat i frysen kan man bjuda in kompisar och har man en överloppsflaska mousserande vin kan man bjuda sina grannar på ett glas eller två”, säger Seija Kurunmäki.
”En gemensam måltid behöver inte vara märkvärdig och det vore bra om vi oftare kunde sätta oss till bords med människor utanför familjen och tjocka släkten så som kompisar, arbetskamrater och hobbyvänner”, säger Johanna Mäkelä.
Näring för kroppen och själen
Varför är det viktigt att värna om och främja gemensamma måltider? Spelar det egentligen någon roll om vi intar lunchen i sällskap med en tidning eller med arbetskompisarna?
”När vi sitter till bords med andra människor ger vi inte bara kroppen utan även själen näring. Ätande i sällskap handlar om viktig samvaro, vid vilken vi förmedlar tankar och värden till bland annat våra barn. Matbordet lämpar sig utmärkt som forum för handledning i vett, etikett och bordsskick. Barn som inte får träna socialt umgänge vid matbordet kan känna sig vilsna i vuxen ålder”, säger Johanna Mäkelä.
I THL:s nya kostrekommendationer betonas vikten av matglädje och gemensamma måltider. Rekommendationerna från år 2016 går under namnet Syödään yhdessä – ruokasuositus lapsiperheille (Tillsammans kring matbordet – kostrekommendationer för barnfamiljer). Motsvarande rekommendationer för skolelever kommer att heta Syödään ja opitaan yhdessä (Låt oss äta och lära tillsammans).
Matbordet är en mötesplats
Johanna Mäkelä påpekar att gemensamma måltider kan överbygga kulturskillnader.
”Gemensamma måltider har stor symbolisk betydelse i alla mänskliga kollektiv och samfund. Vid matbordet får man inte gräla eller såra andra och matbordet fungerar ofta som forum för biläggande av tvister och meningsskiljaktigheter. En gemensam måltid fungerar som socialt kitt och matbordet som mötesplats och socialt medium.”
Temaåret Vi äter tillsammans omfattar även dryckeskulturen. Alko betraktar dryckerna och dryckeskulturen som en del av matkulturen och föreslår lämpliga drycker för bland annat olika högtider: rödvin till lammsteken, madeira till memman...
”Måltidsdrycken accentuerar matens aromer och fungerar ofta som intressant samtalsämne. Vi vill betona vikten av avspända och givande fester och måltider i goda vänners lag. Att dricka ensam är skadligt, men att äta och dricka gott i sällskap är ett sant nöje. Låt oss alla höja en bägare för gemenskap och samvaro”, avrundar Seija Kurunmäki.
Text Samppa Haapio, foto Laura Riihelä / Stiftelsen för främjande av finländsk matkultur, ELO
