Chat
Grekisk sallad, tzatziki, några spett med kött och iskall retsina. Det här är den mat som turisterna ofta förknippar med Grekland. Men Egeiska havets matkultur har mycket mera att erbjuda.
Medelhavsmaten har på senare tid blivit känd för sina hälsofrämjande effekter och de grekiska öarna har alla sina lokala specialiteter. Olivolja, bläckfisk, fisk, get- och fårkött samt frukter och grönsaker enligt säsong utgör grunden. Efter måltiden serveras ofta färsk frukt, medan man till frukost föredrar söta kakor.
För greken själv är hälsosam närmat med långa traditioner en naturlig del av livet.
”Den egna matkulturen är helig och snabbmaten har aldrig fått fäste här”, säger Nicos Phocas, som är bosatt på den lilla turistfattiga ön Leros som ligger nära den turkiska kusten.
Mat enligt årstid
Från Leros bergstrakter sprider sig en doft av örter som blandas med rökdoft från den glödande kolbädden utanför restaurang Aloni. De stora utomhusugnarna finns också i många privata trädgårdar och i dem tillreds mustiga ugnsrätter som lätt mättar ett dussintal gäster.
”Tomatsäsongen är just förbi. Snart kommer vintermaten med rödbetor och vitkål”, säger restaurangägaren och bär ut femton kilo lokalt getkött som han styckat och marinerat i lokalt producerad olivolja.
Grekisk mat uttrycker kärlek till familjen och naturen
Naturen och de olika årstiderna ger maten sin framtoning, liksom de religiösa högtiderna. Grekerna har en unik förmåga att överföra sin kärlek till landet, familjen och naturen i den mat som tillreds. Under påsken kryddar man hela djur med örter ifrån bergen, och låter dem långsamt mogna till fulländning på rullande spett. Det är en tradition som går tillbaka ända till antiken. Om vårarna beger sig många av öns äldre invånare upp i bergen för att samla vilda ätbara växter.
Måltiden är en viktig del av livet och den domineras ofta av säsongens utbud. Skillnaden mellan fest- och vardagsmat är inte lika stor som hos oss. Ibland kan måltiden bestå av en samling varma och kalla smårätter (meze), där var och en tar för sig med sin egen gaffel från de gemensamma serveringsfaten. Ymniga och långa söndagsmiddagar med släkten är fortfarande en viktig tradition.
Artikeln fortsätter efter bilderna.
