Visualistens succérecept: För Anu Kattilakoski är stämningen halva nöjet med en middag

Om du var barn eller tonåring på 1970-talet minns du säkert hur hemmen såg ut på den tiden. I vardags­rummet fanns en sammetssoffa och i köket stormönstrade gardiner och en plastlampa. Färg­skalan gick förmodligen i starkt gult, orange, mörkgrönt och brunt.

Anu Kattilakoski arbetar med att kartlägga inredningstrender och hon bekräftar att retro­färger och retromönster återigen är hetaste mode. Anu och hennes team ansvarar för det visuella utseendet i Iittalas, Fiskars och Arabias butiker i Finland.

Rödbrunt och blåviolett är trendigt i kärl och dukningar

"Rödbrunt och blåviolett är starkt på kommande i kärl och dukningar. Klargult såg vi redan förra året: till och med hela kök fick den färgen på antingen väggarna eller skåpen.”Trots att trenderna växlar föredrar Anu fräscha och rena färger hemma hos sig. En svartvit dukning kan piggas upp med blommor eller färgglada servetter. Anu kombinerar gärna nya och gamla kärl.“

Jag tycker det är en fin trend med vintagekärl på borden. Jag har själv Arabias kaffekoppar från 1950-talet som jag ärvt av mina föräldrar. I slut­ändan är det viktigaste att vars och ens egen stil syns i dukningen.”

Anu bor i Kampen i Helsingfors med sin man och en liten hundvalp. Familjens vuxna söner har flyttat ut för länge sedan, men hon har fortfarande inte riktigt vant sig vid den förändrade livssituationen.

“När barnen bodde hemma lagade jag mycket mat, för pojkarna sportade och var hungriga jämt. Nu lagar min man och jag fortfarande mat för fyra av gammal vana, fast vi är hälften färre som äter. Ibland beställer vi mat från restauranger med hemleverans.”

Förtjust i enkel och traditionell italiensk mat

Under Anus barndom i 1970-talets Kotka fanns inga matbud. Också utbudet av restauranger i småstaden var begränsat. I skolan vankades det ofta ärtsoppa eller hönsfrikassé och hemma åt man mestadels husmanskost som köttfärssås. En gång i veckan spred sig doften av färska bullar i trapphuset när mamma hade bakdag.

Anus intresse för mat väcktes när hon i 20-årsåldern åkte till London som au pair.

"Där öppnade sig en helt ny smakvärld för mig. För första gången i mitt liv besökte jag etniska restauranger och lärde mig äta med pinnar. I matbutikerna fanns spännande frukter: inte hade vi kiwifrukt i Kotka.”

Också som vuxen har de starkaste minnena från resor ofta handlat om matglädje. En av sina mest minnesvärda middagar upplevde Anu i början av 2000-talet i Italien, på den toskanska landsbygden, där familjen hade hyrt en bostad under semestern.

“Jag minns hur vi satt i husets trädgård och åt himmelsk ravioli smaksatt med salviasmör och drack en fyllig chianti till det. Kvällen var mjuk och varm, eldflugorna dansade runt bordet.”

Anu lagar gärna italiensk mat också i Finland, eftersom recepten ofta är enkla och middagen blir klar snabbt."

Basen för italiensk mat är högklassiga råvaror och århundraden gamla traditioner, inte små­petigt trixande.

Efterlyser modigare inredning och dukning i restauranger

"Sydeuropeiska restauranger är hemtrevliga och lite ruffa, vilket Anu gillar och gärna skulle se mer av även i Finland. Restauranger i Estland får också höga poäng av den visuella experten för uppfinningsrika dukningar och interiörer.

“I Finland är många restauranger alltför försiktigt inredda i en ljust skandinavisk stil. Personligen föredrar jag en varm atmosfär hellre än laboratorieliknande kalla toner.”

Lär sig köksmästarnas knep på webbkurser

Som kock skulle Anu numera kalla sig en fördomsfri experimenterare. Ingredienserna följer säsongerna, för hon använder närmat från Reko-ringen och ekogården PieniKylä. Hon har redan i tio år valt ekologiska produkter, också i butiker.

“Under skördesäsongen behöver vi i och för sig inte köpa mycket i butiken, för vi får det mesta av maten direkt från finska gårdar. Det bästa är att man alltid får testa något nytt tack vare dem. Senast fick jag bondbönor, som var en ny bekantskap för mig i köket.”

Under pandemin började Anu delta i kända köksmästares webbkurser. Hans Välimäki har lärt henne göra såser och med Kape Aihinen har Anu satt ihop hela menyer. Hon trivdes också med Hanna Gullichsens Sunnuntaiserviisi-­livesändningar.

“Kockarna ger alltid en exakt inköpslista och till och med vinförslag, som jag har sett till att skaffa i förväg. Det är roligt att laga mat tillsammans och man lär sig alltid något av de här kurserna.”

Matgästernas entré är ett speciellt ögonblick

Anu bjuder gärna hem matgäster. Även den enklaste maten får en lite lyxig känsla av att serveras i färdigt upplagda portioner. På bordet lägger Anu en nystruken linneduk gjord av hennes mamma och också servetterna är i tyg. Ljus kompletterar stämningen.

"Jag njuter av att planera menyer och av ögonblicket när gästerna kommer. Någon press att lyckas känner jag inte. Ibland kan jag prova nya recept i förväg, men ofta komponerar jag maten ganska fritt. När jag ska välja vin ber jag Alkos försäljare om råd, för jag vill vara säker på att drycken passar till maten.”

Ser fram emot att kocka i nya uteköket

I sommar planerar Anu att laga mat också på familjens älskade stuga i Ekenäs, för ett utekök med grill byggs där just nu. “På sensommaren brukar vi ha kräftskiva för familj och vänner. En enkel och god paj på Västerbottensost passar som förrätt, och till efterrätt blir det vanligtvis glass som jag gjort själv.”

Text Sanna Wallenius, foto Johanna Myllymäki