Joel Harkimo lagar mat till nära och kära

Du måste åtminstone smaka på allt. Så sa fammo till lillpojken Joel ”Jolle” Harkimo när familjen samlades för att äta hos farmor, Doris Harkimo i Helsingfors. Doris, som kom från Viborg, var en uppfinningsrik matlagare och hon kunde skapa middagar av bland annat njurar, lever eller tunga från nöt.

”Det är fammos förtjänst att jag har blivit en så fördomsfri ätare. Det finns ingen mat som jag inte tycker om. Jag gillar också att prova nya recept och ingredienser hemma”, förklarar Joel.

Farmor gick bort förra året, men familjen Harkimo fortsätter traditionen att äta tillsammans. Stämningen vid matbordet är idealisk för bra samtal när man byter ut mobiltelefonen mot bestick. Jolle säger att samma metod fungerade redan i hans barndomshem, när föräldrarna Leena och Hjallis Harkimo hade jäktiga jobb. Vid de gemensamma måltiderna glömdes allt jäkt.

Joel lagade också gärna mat tillsammans med mamma i ungdomen.

”Vi gjorde sushi och bakade ofta sockerkakor eller stekte laxmedaljonger. I något skede var jag så ivrig med bakningen att mamma måste hejda mig lite, annars skulle jag aldrig ha hunnit till hockeyträningen.”

När jag lagar mat händer det allt möjligt

Numera är frun Janni Hussi bland de första som får testa Joels rätter. Jolle säger att han letar efter inspiration på Tiktok och Instagram, där han också själv ofta lägger upp matlagningsvideor.

”Sociala medier är fulla av perfekta mat­konton, men jag vill göra videor med ett avslappnat grepp. Jag babblar åt kameran medan jag lagar mat, utan att tänka alltför mycket på hur allt ser ut. Det brukar hända och ske allt möjligt när jag lagar mat. Om inte annat, så är köket en enda röra efteråt.”

Joel medger att han under de senaste åren blivit en allt mer passionerad matlagare. När han testar välkända rätter börjar han ofta med att studera receptens historia och ursprungliga ingredienser. För pasta carbonara försöker Joel hitta guanciale, en italiensk version av bacon gjord av griskind.

”Jag har märkt att man klarar sig långt med att lära sig att göra några klassiker bra. Till exempel kan rödvins-, hollandaise- och bearnaisesås användas mångsidigt till olika rätter.”

När Joel lärt sig recepten vågar han också variera dem. Till ragusåsen har han använt hjort-, älg- eller kaninkött istället för nötfärs.

Omsorgsfull matlagning tar visserligen tid, det har även Jolle insett. När det är middagsgäster på kommande kan Joel vakna tidigt för att ta itu med förberedelserna och tillbringa hela dagen i köket. En gryta som ska puttra i ett dygn kräver tålamod.

”Janni kan ibland konstatera att det kanske hade varit bättre att välja en enklare rätt. Jag har en dålig vana att ta på mig för mycket att göra och det leder alltid i något skede till okontrollerat kaos. Det påminner mig om att jag inte är någon Gordon Ramsay, utan en vanlig amatörkock.”

Försöker äta mer grönsaker och satsa på kvalitet

Mediumstekt biff är Joels bravur. Han väljer ofta entrecôte som kött. Förutom salt och peppar kräver det inga tillbehör, inte ens sås.

”Jag medger att jag brukar göra tung gubbmat. Men numera försöker jag ändå äta kött mer sällan och satsa mer på kvalitet. Mamma på­minner mig alltid om att det också måste finnas något grönt på tallriken, och det försöker jag hålla fast vid.”

Att mathobbyn blivit mer seriös syns också i köksredskapen som Joel investerat i på senare tid. Han har börjat uppskatta knivar av hög kvalitet allt mer.

”Tidigare var hemmet fullt av tråkiga dussin­knivar, som jag förvarade huller om buller med soppslevar, precis som man inte ska göra.”

Härnäst skulle Joel vilja utveckla sina färdigheter i matens visuella presentation och dukning. Därtill vill han gärna lära sig mer om viner; hittills har han tagit hjälp av Andrew Dornenburgs och Karen Pages vinguide What to drink with what you eat för att välja matdrycker.

”Jag har främst fokuserat på viner från gamla världen. Franska och italienska viner är ganska säkra val.”

Drömmen om en egen restaurang har också någon gång funnits på Joels önskelista, även om branschen är tuff och konkurrensen hård.

”Jag har alltid varit en sådan som hellre gör något praktiskt än sitter på kontor. En av mina roligaste upplevelser var att arbeta på café vid Sibbostranden när jag var 18 år. Jag njöt av jobbet fastän det hela tiden var himla bråttom.”

Stämningen lyfter smakupplevelsen

Joel har märkt att trixande i matlagning ofta är onödigt. I slutändan uppstår oförglömliga smak­upplevelser av enkla rätter, så länge ingredienserna är av hög kvalitet. Och ännu bättre smakar maten om stämningen och sällskapet är rätt. Det hände förra sommaren vid Gardasjön, där Joel och Janni var på sin bröllopsresa.

”Vi åt en fantastisk avsmakningsmeny på en restaurang, där det ingick hummerravioli. Janni märkte hur mycket jag njöt av portionen, så hon gav mig hälften av sin ravioli. Det var sann kärlek.”

I september 2026 ger sig Joel Harkimo ut på sitt livs tuffaste utmaning och maten får en biroll för en tid. Joel har redan börjat förbereda sig för Golden Globe Race, där han planerar att segla ensam världen runt utan att stanna. Hans far, Hjallis Harkimo, gjorde detsamma 1986–1987.

”Det kommer att bli väldigt krävande fysiskt och mentalt, men jag har drömt om att segla ensam länge och jag vet att det nu är rätt tid att förverkliga drömmen. Jag är fortfarande ung och vi har inga barn. Och Janni satsar nu också på sport som rallykartläsare”, funderar Joel.

Text Sanna Wallenius, foto Johanna Erjonsalo