Vinrankornas uppbindning – en kort introduktion

För den oinvigde ser så gott som alla vingårdar lika ut, men skillnaderna mellan gårdarna är förvånansvärt stora. Vinrankorna sköts och vårdas enligt rådande lokala förhållanden i syfte att uppnå önskad balans mellan kvalitet och skördestorlek.

Vinrankan är en klätterväxt som inte hålls upprätt utan stöd. De stödda rankorna, som beskärs regelbundet, producerar huvudsakligen druvklasar endast från årets skott.

Förr stöddes rankorna med enskilda käppar, men i dag används vajersystem för uppbindning av växterna. Ibland stöter man på rankor utan stöd – i exempelvis Rhônedalen i Frankrike ser man ofta solitära buskliknande vinrankor utan stödarrangemang.

Bladen skyddar druvorna

Vinrankorna växer och utvecklas olika beroende på klimatet och jordmånen, vilket innebär att uppbindningen måste anpassas till både vinsorten och de lokala förhållandena.

I varma förhållanden planteras, odlas och arrangeras rankorna så att bladen skyddar druvklasarna mot direkt solljus, medan man i svalare trakt­er låter druvorna exponeras för det värmande solljuset. Genom anpassad och väl planerad klippning och ansning av bladverket undviker man fuktskador och mögelangrepp.

I blåsiga områden måste vingårdens rankor vara stadiga. På bland annat den grekiska ön Santorini har man löst problemet genom att odla rank­orna i fågelboliknande korgar som skyddar växten och druvorna mot snålblåsten.

Rankorna uppbinds på olika sätt i olika vinområden

Vinrankan har en permanent vedstam som skjuter nya skott. I de traditionella europeiska vinområdena, där rankorna ofta står i täta rader, kan antalet plant­or uppgå till hela 15 000 per hektar.

I den klassiska Guyot-uppbindningen är ramen relativt liten. Vid vinterns beskärning lämnar man alltid kvar en eller två tunna grenar från fjolåret. Dessa grenar skjuter nya skott som med tiden ger de begärliga druvorna. I Bordeaux är tvågrensvarianten den vanligaste.

Om man lämnar kvar mer permanent ved får rankan en eller två armliknande grenar. Den vanligaste varianten av Cordon-modellen är engrensuppbindningen Cordon de Royat, som förekommer i bland annat Bourgogne.

I många vinländer utanför Europa, där odlingsförhållandena är soligare och varmare än på vår kontinent, har vinrankorna en stor vedstam och stora skyddande bladverk. Antalet rankor är relativt litet, ofta under 2 000 per hektar, men fotosyntesen i de stora bladverken ger mycket skördefrämjande socker.

Kvaliteten och skördestorleken, som går hand i hand, är i hög grad beroende av skötseln och uppbindningsmetoden. Strävan efter alltför stor skörd har i regel negativ inverkan på vinets kvalitet och intensitet.

Uppbindningsmetoderna i Europas kvalitetsvinområden är reglerade: Lagen stipulerar bland annat antalet skottbildande knoppar på vinrankorna. I Nya världens vinområden har odlarna friare händer.

Skötseln av vingårdar är ett hantverk

Varje vinranka tarvar uppmärksamhet och skötseln är till stor del manuell. Under vinterhalvåret beskärs rankorna och under växtperioden binds de upp vid sina spaljéer. Gallringen sker antingen manuellt eller maskinellt. Ibland tillgriper man så kallad grön skörd (vendange verte), vilket innebär att en del av druvklasarna avlägsnas innan druvorna har mognat. Syftet är att öka aromintensiteten hos de kvarvarande druvorna.

Vingårdens utformning inverkar på möjligheterna till maskinell skötsel. De breda gångarna i Nya världens vingård­ar tillåter användning av bland annat vanliga traktorer, men de smala gångarna i Europas vingårdar, som ofta är under en meter breda, tarvar special­maskiner. Maskinellt skördearbete förutsätter även lämplig uppbindning av rankorna.

Klimatförändringen påverkar skötselmetoden

Klimatförändringen bidrar till valet av skötselmetod. Temperaturstegringen kräver mer skugga och de ökande regnen åsamkar ofta mögelskador i täta bestånd på bara några dagar. De extrema väderfenomenen har ökat på många håll. I distriktet Champagne började fjolårets växtperiod med kyla och regn, vilket framtvingade kraftig gallring av bladverket. Åtgärden fick mycket negativa konsekvenser senare under sommaren när temperaturen steg till över + 45 °C. En stor del av druvorna brändes, men lyckligtvis kunde en stor del av skörden räddas genom avlägsnande av klasarnas sönderbrända delar.

Text Lasse Pakarinen, foto iStock